Första september är det dags, Arian ska börja på dagis!
Känslorna är delade och jag är uppriktigt sagt lite nervös. Arian har ingen som helst aning om att han ska börja på förskolan och kommer nog undra vad som händer när vi besöker den varje dag tillsammans.
Arian kommer vara 1 år och 8 månader när han börjar och planerna är att han ska gå måndag till torsdag mellan klockan åtta till två. Allt beror såklart på hur det går men jag tror jag kommer sakna honom mer på dagarna än han kommer att sakna mig.
Från en början tänkte vi skola in honom innan lillasysters ankomst men vi valde att ha honom hemma istället. Det medför att Amina kommer vara med på inskolningen då pappan i familjen måste jobba. Eftersom det är viktigt att även föräldern är delaktig i inskolningen kommer Amina att få sitta i bärselen under tiden vi är på dagis så jag kan fokusera det mesta på Arian och hans inskolning.
När det väl var dags för oss att välja förskola hade vi ingen riktig plattform att stå på. Vi var nyinflyttade i staden och kände ingen som hade barn. Jag ställde ut frågan i en lokal mammagrupp och fick då svar på några bra förskolor. Ett krav var att förskolan låg i närheten av hemmet så det inte skulle behöva bli så lång pendlingstid. Ett dagis vi hörde talas om pratades det bara gott om och alla som hade barnen där var jätte nöjda. Även föräldrar som inte hade sina barn där hade bara hört bra saker om det dagiset, och det var även det vi valde och fick! Vi besökte förskolan efter vi fått platsen för att se oss omkring och både området och pedagogerna verkade super så vi tackade ja. Och vi har turen att det bara tar två- tre minuter att gå dit.
Eftersom både jag och min man bor så långt ifrån våra familjer har vi aldrig haft någon barnvakt åt Arian mer än när våra föräldrar varit på besök. Att nu släppa iväg honom på förskolan sex timmar per dag fyra dagar i veckan känns lite läskigt. Jag vet att dom tar väl hand om dom men ändå undrar man om dom kommer se efter honom tillräckligt bra.
Kommer han behöva gå hungrig? Tänk om han sätter i halsen? Kommer han få gå med samma blöja hela dagen? Kommer han frysa när dom är ute?
Allt detta och mycket mer oroar jag mig för men jag tror att man som förälder märker om ens barn inte mår bra.
Jag har ändå positiva tankar inför förskolestarten och kommer gå in med en positiv inställning. Självklart kommer det kännas ovant att han är borta några timmar varje dag och jag kommer undra vad han gör på dagarna men jag tror det kommer göra nytta för Arian.
Den förskolan som han ska börja på har jag bara hört positiva grejer om så jag känner mig relativt lugn över att släppa iväg honom.
Men som den hönsmamman man är kommer man alltid vara orolig över sitt barn både nu men även om tjugo år…
