Det märks av att kroppen inte längre klarar av att hålla det tempot jag lagt upp. Samtidigt som jag förstår att kroppen verkligen säger ifrån så får man en helt annan respekt när den verkligen SÄGER IFRÅN.
I måndags var vi hos barnmorskan för ett nytt besök. Jag har fått byta barnmorska då min gamla har för många vilket också känns lite tråkigt då det inte är så lång tid kvar.
Besöket gick bra med helt okej värden, järnvärderna hade ökat något och sf måttet (som man mäter magen med) låg på 30.
Jag åkte till jobbet efter besöket men kände att jag inte alls mådde bra.
Ibland kan man känna sig lite trött och hängig men denna dag var det en helt annan känsla i kroppen.
Det slutade med att knappt en timme efter ankomst till jobbet att jag fick vända hem.
Jag har aldrig mått så fysiskt utmattad som denna dag. Jag spydde, kunde inte fokusera blicken, tappade känsel om läppar och ben… Där och då fick jag en helt annan respekt för att verkligen lyssna på kroppen när den säger stopp och inte ta det steget längre som jag alltid har en tendens att göra, speciellt inte som höggravid.
Jag la mig och vila direkt efteråt och sov i hela tre timmar!
Fortfarande helt slut och sov hela natten efter som en stock. Följande dagar har jag även sovit mellan 2-3 timmar mitt på dagen trots att jag sovit minst 8 timmar på natten.
Kanske dags att börja dra ner på tempot nu…
Det har verkligen blivit fint väder igen och jag hoppas det håller i sig i helgen så vi kan vara ute.
Vi har också blivit bjudna på ett event till Skansen i helgen och jag hoppas verkligen vi kan gå på detta.
Dessutom har min favoritglass äntligen släppts på svensk mark!
Vattenmelon glass som är så god. Jag äter alltid flera sånna glassar per månad när vi är på semester och nu finns den äntligen här hemma.
